Metabolism

Stevia rebaudiana (Bertoni), en växt som tillhör solrosfamiljen (Asteraceae), är inhemsk i Sydamerika och odlas nu i många delar av världen. De söta komponenterna i steviabladen kommer från en grupp föreningar som kallas steviolglykosider, som delar en gemensam steviol-ryggrad. Kolhydratrester (huvudsakligen glukos) är fästa vid steviol-ryggraden i olika konfigurationer för att bilda det stora utbudet av söta föreningar som finns naturligt i steviabladet.

hittills har mer än 40 olika steviolglykosider identifierats i stevia-växten. Var och en av dessa steviolglykosider har sin egen unika smakprofil och sötma intensitet, som kan vara upp till 350 gånger sötare än socker, men alla delar en liknande molekylstruktur där olika sockerdelar är fästa vid aglykonsteviol (en ENT-kaurene-typ diterpen).

alla 40 plus steviolglykosider har US GRAS (allmänt erkänd som Säker) status, har godkänts av Health Canada, Food Standards Australia New Zealand (FSANZ) och senast av Joint Expert Committee on Food Additives (JECFA). Medan Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) utvärderar godkännandet av alla 40 plus, specificerar de för närvarande användningen av 11 steviolglykosider i steviabladsextrakt med hög renhet.

steviolglykosider absorberas inte intakt. När de väl har konsumerats passerar de genom övre mag-tarmkanalen, inklusive magen och tunntarmen, helt intakta. När steviolglykosider når tjocktarmen, tar kolonbakterier bort alla glukosenheter och lämnar bara ryggraden, steviol. Hos människor absorberas steviol i kroppen, modifieras snabbt i levern och utsöndras i urinen som steviolglukuronid.1

forskning har visat att det inte finns någon ackumulering av stevia (eller någon biprodukt av stevia) i kroppen under ämnesomsättningen.2,3 senaste data indikerar att både större och mindre SGs delar samma metaboliska öde.4

detta bekräftades ytterligare i en Näringsgranskningsartikel som tittade på det biologiska ödet för olika sötningsmedel med låg kalori.5 forskningen visar att alla sötningsmedel med lågt kaloriinnehåll metaboliseras mycket effektivt och utsöndras snabbt av kroppen. Medan bakterier i tjocktarmen spelar en roll i stevia metabolism, finns det inga bevis för att mängden steviolglykosider som människor konsumerar orsakar några negativa effekter på tarmmikrofloran eller tarmfunktionen hos djur som matas mycket höga mängder steviolglykosid under säkerhetstestning.

det är ett resultat av denna väsentligen dåliga absorption i matsmältningskanalen vilket i slutändan bidrar till att stevia har noll kalorier och inte höjer blodsockret eller insulinnivåerna när de smälts. Det hjälper också till att förklara varför steviabladsextrakt (steviolglykosider med hög renhet) är säkert för alla att använda, inklusive gravida kvinnor och barn.

stevias naturalitet har ifrågasatts i förhållande till dess bearbetning, med vissa som tyder på att föreningar som inte är av växten bildas som ett resultat av reningen. Forskning publicerad i International Journal of Food Science and Technology bekräftade dock att steviolglykosider inte förändras under extraktions-och reningsprocessen för att göra stevia-extrakt med hög renhet.6 Detta var den första studien som systematiskt tittade på huruvida den kemiska strukturen eller närvaron av de ursprungliga steviolglykosiderna från stevia-växten påverkas eller modifieras av de typiska kommersiella extraktions-och reningsprocesserna som används för att erhålla stevia-sötningsmedel med hög renhet.

den kemiska strukturen av steviolglykosider.

det finns flera steviolglykosider som nu har godkänts för användning inklusive de som anges i tabellen nedan. Notera formlerna och molekylvikterna varierar, liksom omvandlingsfaktorn-denna faktor möjliggör beräkning av”steviolekvivalenter”. I synnerhet har globala tillsynsmyndigheter skapat maximala användningsgränser i sina respektive säkerhetsbedömningar som uttrycks som steviolekvivalenter för att ta hänsyn till de olika kemiska strukturerna hos de steviolglykosider som godkänts för användning. Genom användning av denna omvandlingsfaktor justeras gränserna i enlighet därmed för att återspegla molekylvikten för varje given steviolglykosid.

1. Gardana C, Simonetti, Canzi E, et al. Metabolism av steviosid och rebaudiosid A från Stevia Rebaudiana extrakt av mänsklig mikroflora, J. Ag. Food Chem, 51(2):6618-6622, 2003.
2. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, panelen för livsmedelstillsatser och näringskällor som läggs till livsmedel. Vetenskapligt yttrande om säkerheten för steviolglykosider för de föreslagna användningarna som livsmedelstillsats. EFSA Journal, 8 (4): 1537. 2010. . www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/1537.HTM
3. Europeiska kommissionens förordning (EU) nr 1131/2011 av den 11 November 2011 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 vad gäller steviolglykosider. Europeiska unionens officiella tidning. 11 December 2011. Hämtad Juni 13, 2013: http://eurlex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2011:295:0205:0211:EN:PDF
4. Purkayastha S et al. Steviolglykosider i renat steviabladsextrakt som delar samma metaboliska öde. Reglerande toxikologi och farmakologi 77 (2016) 125e133
5. Magnuson, BA, et al. Biologiskt öde av sötningsmedel med lågt kaloriinnehåll. Näringsrecensioner, volym 74, utgåva 11, 1 November 2016, Sidor 670-689, https://doi.org/10.1093/nutrit/nuw032
6. Oehme, A., W Excepilst, M. och W Excepilwer-Rieck, U. (2017), steviolglykosider förändras inte under kommersiella extraktions-och reningsprocesser. Int J Mat Sci Technol. doi: 10.1111/ijfs.13494